Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•... O ... O •••-.O- -..o • • O –.O ’•«. C O O
En Simpel Tragedi
Erikson beredde sig långsamt att svara; det tycktes vara
honom nästan ovanligt svårt. Hustruns ansikte drogs
samman till en underlig grimas. — Var det skratt? Ett otäckt
skratt i så fall. Janssons leende stelnade emot henne.
Nej, det var gråt, och hon lade sina ärbetsgrofva fingrar
öfver ögonen, och tårar trängde fram mellan dem. Så kommo
långsamt mannens ord: ”Hon, Augusta, flickan vår, hon
dog i förrgår natt.”
Jansson tänkte ingenting, kände ingenting; han hörde
bara, hur bruset af isvattnet trängde igenom maskinens dofva
ljud som blefvo underligt långsamma, med hela evigheter
emellan. Skulle någon få slag, skulle båten stanna? Och
han iakttog sig själf fråga med en röst, som tog samma tunga
takt: ”Hur? Hur dog hon?”
Svaret kom omständligt, pinsamt samvetsgrant under
tillkämpadt lugn.
”På lasarettet. Vi visste ingenting, och så kom det
telefonbud, att hon var där, i förrgår kom det bud, att man
ville tala med mig i telefon. Jag kommer dit och säger hallå.
Är det Augustas pappa, frågar di på andra sidan. Ja, svarar
jag, är det Augusta? För jag tänkte, att hon kanske hade
något riktigt gladt att tala om och därför skämtade med
mig. Nej, Augusta är på lasarettet, säger di på andra sidan,
hon är sjuk. Det var jungfrun hos herrskapet, där Augusta
var och sydde, och inte gaf hon mig någon reda på
någonting, som di är. såna där flickor, bara pratade en hel hop
och hade brådtom. När vi så for in i går morgse och kom
till lasarettet och frågade efter henne, svarar herrn vid porten,
att där fanns ingen med det namnet, men vi står kvar och
kan inte förstå, att hon redan kan vara bra och ute. Så
kommer där en annan till, och så tittar di i papper. Jaså,
säger di, jo, det är alldeles riktigt, Augusta Vilhelmina, tjugutre
år och så vidare, och vi försöker att komma in. Nej, säger
di, inte den här vägen, hon dog i går kväll. Där stod vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
