Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.0" %. o %..o ... O ... o -.. o -.. o •o -o O .. O O o *.,o.
En Simpel Tragedi
Han gaf till ett jämmerrop, som jagade fram öfver hela
båten och skrämde alla andra ljud till tystnad. Bakom
honom lyste en krets af förfärade ansikten som hvita fläckar
i skymningen, munnarna öppna, ögonen stirrande. De båda
målargesällerna grepo hvarandras händer som barn i mörker;
i dörren till försalongstrappan döko kvinnornas hufvud fram
ur dunklet. Han lyssnade själf till ropet, förstod det ej, slet
upp knapparna öfver bröstet och flämtade efter luft.
”Kistan,” hväste han, ”kistan, var det den som kom,
var det den jag hörde bäras hit? öppna den! Tag bort
presenningen, öppna den! Jag vill se henne, jag vill se
henne!”
Föräldrarna sutto stela för hans blick, som blef så
hemskt hvit. Bakom hans rygg slöt sig kretsen af hufvud allt
tätare; de började tänka i ett slags gemensam, trefvande
rörelse, gripna af samma fasa, men utan ord ännu. Var
han sinnesrubbad, sjuk eller bara berusad? Hvad var det
frågan om, hvad var det för kallt som strök fram öfver
det trånga och instängda rummet?
Hans längtan att få se den döda grep honom med
oanad makt, han kunde icke bära ett afslag, han kunde
ha krupit på knä och tiggt sig till att bli hörd. Hans känsla
för henne, som gått bort, växte plötsligt upp till en lidelse,
och han visste att den alltid måste ha varit så, men blef
ändå vek som ett barn i all sin häftighet. Han grep
föräldrarnas händer, han lutade sig öfver dem och talade fort,
men hans förvridna ansikte skrämde dem, och de förstodo
honom knappt.
”Jag höll af henne, låt mig se henne, öppna kistan!
Jag höll af henne, vi hade kommit öfverens, att nu i vår.
eller någon annan vår å, och nu är hon död! Men jag
måste se henne, begriper ni, hör ni? Jag hörde när hon
kom. Hon trampade så tungt öfver hufvudet på mig, jag
tänkte på ingenting, hit och dit, som man gör Herre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
