Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon ej fick onödig förtrolighet till svar. Så gick tiden, tills
hon dog.
Nu visste mannen, Gabriel hette han, att om han alls
skulle tala, måste det vara i sammanhang med de föränd»
ringar som följde af dödsfallet. Men det bar emot hans
känsla för det passande, det tycktes honom otacksamt att
genast efter en sådan förlust fylla ut tomheten och vända
sorg i glädje. Modern hade tagit stor plats och lämnat ett
starkt och högtidligt minne efter sig; själfva luftens
underliga kyla i rummen hade något rent och stilla som ej borde
störas. Den bortgångna var ibland dem ännu, och hennes
skugga fick icke skrämmas undan och stängas ute i mörkret
att genom rutan se in på andras lust.
Blott så mycket fick och måste han göra, som att tala
med Ingert och fråga, om hon ville vara kvar i huset ändå,
fast han nu var ensam, och taga den del i styret som den
döda släppt. Tiden finge sedan ro att bringa med sig det
som skulle komma, om det alls skulle komma.
Men när han ställde sin fråga till henne, med rösten
behärskad och utan ett ord för mycket, kunde han icke
också behärska sin blick. Den log och smekte mot
framtidens möjlighet; där kom ett glitter i den, som de stodo
där på förstubron och blickade ut öfver marskvällens snö
och vårljuset på snön. Och hon såg glittret.
Och Ingert var mycket stolt och tänkte snabbt och skarpt.
”Han har aldrig sett på mig så förr,” tänkte hon, ”han
tycker att jag är vacker, han vet att jag är fattig, och han vill
ha mig kvar här ensam med honom. Om han tänkt något
vidare, om han menat något mera, skulle han sagt det nu. Det
kunde bli min skam att stanna, ty ingenting skulle jag kunna
neka, om han bad riktigt. Om han också bara låtsade kärlek.
Jag vet ju, hvad en man kunde få i sitt hufvud, om vi
lefde tryggt och vant i ensamhet här.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>