- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 23. Per Hallström ; Erik Axel Karlfeldt /
189

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jag vill göra det färdigt ändå. Hvad bygga de därinne?
Är deras lott som vår? Men hvad vet jag för resten om
min? Kanske vill det sig så en gång, att det huset icke
blir tomt, kanske skall hon känna som jag. Då kommer
hon igen, och då skall stugan lysa emot henne och säga,
att hon icke varit ur mina tankar. Fort vidare då! Men
hur det än må bli, är det godt att arbeta sig trött och sofva
lugnt.” Han hade hunnit att få taket rest och rummen
färdiga, hvita och återljudande i sin tomhet.

Då kom budet om hvad som händt. Nu var det honom
omöjligt att snickra längre, och tiden blef mycket tung.

”Jag kan icke vara kvar här,” sade han. ”Det är
ingenting mer att tänka på, ingenting att syssla med. Hon brydde
sig icke om mig, hon kan inte mer komma tillbaka.” Nu
förstod han, att det bara varit för henne han byggt, och
att där hela tiden varit ett starkt hopp i hans verksamhet.

Han smed ett lås och satte för dörren, och därmed
hade han ingenting längre som band honom vid platsen.

”Jag söker upp henne,” tänkte han. "Henne kan det
ju vara detsamma, ty icke en aning om mig och mitt kan
hon ha känt. Jag säger, att jag blifvit fattig och måste ta
tjänst, liksom hon förut. Då ger hon mig nog en, om det
är möjligt, ty vi skildes ju som vänner. Förr var jag lycklig
bara att vara i hennes närhet. Jag kan bli det lika väl nu.
efter hon var mig lika fjärran då. Eller jag kan bli olycklig
må gå, blott jag får vara där hon är.”

Och han lämnade sin gård i andras händer, sade att
han ville se något af världen och försvann. Ingen visste
hvart eller hvarför, men hans förklaring fick gälla. Sådant
hade händt förr där, att folk i plötslig trötthet och
ombytes-begär släppt allt hvad de ägde som ringa för att pröfva på
det som de icke kände, och som därför tycktes värdt att
lefva för.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/23/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free