- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 23. Per Hallström ; Erik Axel Karlfeldt /
191

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

blick, hennes darrning och blekheten midt i det röda skenet;
någonting grep hårdt och öfvermäktigt fast om hans hjärta
och höll hvart ljud tillbaka. Allra minst skulle det varit
honom möjligt att låta sitt första ord, sin första åtbörd inför
henne bli en lögn. Det hade han icke tänkt på att beräkna.

”jag har fört med mig en man från skogen, som du
märker,” sade Nils.

Ingert riktade ändå ej sin blick emot honom. Hon såg
på den fladdrande skuggan bakom honom och öfver honom
och skälfde vid tanken på att höra hans röst. Det var länge
sedan nu den vikit bort från hennes drömmar, men liksom
fordom där skulle den ännu ha det förgångnas återljudande
luft omkring sig.

”Jag ser,” svarade hon blott.

”jag tänker ha honom kvar här,” fortsatte husbonden,
"efter en plats finns ledig, och han söker tjänst. Du får
sörja för, att han får sitt.”

Som det var en så enkel sak det gällde, brydde han sig
icke ens om att se efter, hvad min hon gjorde därtill. Det
rörde sig om hans maktområde, och en kortfattad upplysning
var nog. Om han gett akt på henne, skulle han blifvit
förvånad.

Ingert blef dubbelt blek igen och gjorde en rörelse mot
hjärtat, som om något stuckit till därinne. Men hon lät
aldrig handen nå barmen, utan tvang den ned tillbaka. Det
gick under kamp, i afbrutna ryckningar. Hon behärskade
också röstens rörelse, när hon svarade, men det kom ändå
entonigt och kort:

”Såå ! Det skall ske !”

Nils gaf ej akt därpå, trött som han var och utan
misstankar. De andra tänkte: ”Hon är icke nöjd, att det kom
så brådt på. Kanske misstycker hon också, att han
bestämmer det ensam. Vilja har hon!” Men de funno det hela
föga märkvärdigt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/23/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free