Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det är för mig att se henne. Och annars, då, hur skulle jag
då kunna gå utan ett ord? Det kan icke hjälpas; om jag
också aldrig får veta det, måste jag dock hit tillbaka. Den
elden om kvällen, den drar mig som en nattfågel emot sig.”
De andra tänkte: "Det var som vi trodde. Han är henne
emot. Hon lider ej att oomfrågad ha honom i huset.”
Nils slöt till detsamma. ”Det hade jag icke väntat mig
af henne,” sade han till sig själf. ”Men sådan är kvinnors
art. Kanske gjorde jag orätt i att neka henne — bah, det
kan icke hjälpas nu, och det går väl öfver som allt.”
Men det gick icke öfver, det blef icke annorlunda.
Nästan ett år kom och gick den främmande i sitt arbete
med gårdens öfriga folk. Han sparade sig icke, han
ansträngde sig af hela sin kraft att göra sitt bästa, och ingen
hann med så mycket som han. I stugan tog han föga plats
och sökte icke på något sätt att träda fram.
Det hjälpte icke.
Aldrig talade matmodern med honom, aldrig såg hon
på honom. När hon måste räcka honom hans andelar af
födan, skedde det utan annars visad ovänlighet, men stumt,
som hade han icke varit en människa, utan ett af de
öfver-naturliga och hemlighetsfulla väsen, dem man efter gammal
sed bragte gårdens offer vid högtider. Lika tyst tog han
emot dem och tycktes ej finna något underligt i hennes
beteende. Han böjde blott på hufvudet, och var där eld på
spiselhällen, satt han och stirrade in i den, allvarlig, men
nöjd som det tycktes, fången i tankar och drömmar.
Hvad han tänkte och drömde, det var detta:
Han var icke där bland de andra, han såg icke Ingerts
rörelser, där hon vacker, blek och litet stolt gick kring i
det stora rummet; han hörde henne blott. Hans inre syn
skapade snabbt bilder till hvad örat uppfångade. I den gård,
han lämnat ofullbordad och tom i vinterkölden, långt borta
mellan stela och kalla berg, drog han in hvar kväll. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
