- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 23. Per Hallström ; Erik Axel Karlfeldt /
200

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Per Hallström

Anletsdragen skiftade snabbt i ljus lycka mot det som trädde
fram i bilder för hans syn.

Han var långt därborta igen. Hans blod rann varmt ur
såret, och hjärtat bief lätt; som dropparna strömmade hans
ord vilda och röda, och nu fingo de svar. Den älskade var
icke stum där. ”Du gjorde rätt,” sade hon. ”Aldrig skulle jag
följt dig hit, om du gjort annorlunda. Nu ha vi hvarann, nu
ha vi hvarann, och ingenting smått kan gro i våra tankar!”
— Men emedan handen var sjuk, kunde han den kvällen
icke bygga på sin lycka som vanligt. Det gjorde detsamma,
tiden blef icke tung, och de hade framtiden för sig.

När han gick till ro, var han så härligt trött som ett
barn blir det af glädje och ljus.

Hvar gång såret sköttes, var det likadant. Ingenting
förändrades i deras beteende mot hvarann, allt gick utan
ord, på andras påminnelse. Till slut behöfdes ingen vård
längre, och då var det mycket tomt för Gabriel. Omsider
glömde man det hela och äfven förvåningen öfver Ingerts
hårdhet.

Efter drängen räddat Nils’ lif, kunde det nu ännu mindre
än förr bli fråga om att han skulle gå. Han hörde dit, han
skulle vara där jämt. Och allt blef som förut.

Så kom julen.

vn.

I Nils’ släkt bibehölls en gammal sed, som förr varit
allmän där i trakten.

När husfar och husmor gåfvo sig på väg till kyrkan i
juldagsottan, togo de ett högtidligt afsked af allt gårdens
folk, äfven fast de flesta följde med på färden. Det betydde,
att nu, till den stora helgen, löste man sig från allt det som
under hvardagarnas år kunde ha tryckt på båda håll.
Alldeles fri från hvar tyngande tanke, med samvetet lugnt och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/23/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free