Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det Stumma
starkt, skulle man träda fram för sin gud och hans oändliga
nåd. Hela det förflutna skulle ligga klart för honom i sin
redbara sträfvan, som väl kunnat brista i smått och stort,
men ändå hela tiden innerst velat det bästa. I några enkla
ord bad man hvarann om förlåtelse för det som borde ha
varit annorlunda, eller, om gråten kom för nära, nöjde man
sig med händernas talande grepp. Tillbaka fick man tacken
för det år som gått och välsignelsen för det kommande.
Det gaf sinnet ro, och utan att vidare tänka på hvarför
satt man under färden och iakttog, att nattens alla stjärnor
syntes så lugna midt i sin oändlighet. Man mötte gladare än
eljes kyrkans festligt och klart brinnande små ljus och den
svaga morgongryningen sedan med dess löfte om en sol sorn
kom närmare.
Man följde vanan äfven denna gång. Nils gick laget
rundt i den upplysta stugan, såg trohjärtadt in i hvar och
ens ögon, skakade trohjärtadt hand och sade hvad han hade
att säga, kort men lugnt och tryggt. Där kom något barnsligt
i den eljes så värdige och litet karge mannens uppriktighet,
och alla mötte den som barn.
Sist i kretsen var Gabriel. Husbonden grep fast om
ärret efter hans sår.
”Jag vet bäst, hvad du varit mig värd under året,”
sade han. ”Mellan oss två är det godt.”
Den främmande gaf honom blicken tillbaka, lika klar
och fri som den var. Han svarade honom, att det var så,
och gaf honom sina välönskningar och sin välsignelse på
färden. Själf skulle han icke följa med, och nu drog han
sig oförmärkt tillbaka ur sällskapet och rummet.
Nils gick att ställa släden i ordning, medan hustrun tog
sitt farväl.
För Ingert föll sig detta åliggande mycket svårt. Hon
frös af upprördhet, och ljusskenet stack henne som nålar.
Visst hade hon menat alla väl och gjort sin plikt, men mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
