- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 23. Per Hallström ; Erik Axel Karlfeldt /
208

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Per Hallström

"Jag hade henne kär, ser du, för längesedan. Därför
kom jag hit. Jag hoppades ingenting vinna, och jag fick
icke ens ett ord. Jag ville bara vara henne nära. Det nådde
jag. Sitt lif fick hon icke ge mig, därför gaf hon mig sin
död. Nu är hon min.”

Nils förstod ännu ingenting. Icke ens att hon
verkligen var död, kunde han tro. Det hela var ju så ofattligt.

”Hvad har du gjort henne?” frågade han och gick
hotande fram.

”Släpp henne! Gif hit!”

Men Gabriel satt bara och vaggade och riktade mot
honom sin underligt lugna och kylande blick.

”Hvad skulle jag ha gjort? Du har sändt henne hit,
icke sant? Du har gett mig henne, och nu är hon min, nu
kan ingen ta henne tillbaka. Hon har tegat och tegat för
att hålla sin ed, nu förstår jag det. Men jag visste inte
förut, hvad det kostade henne. Tystnaden snörde till om
hennes hjärta, ty det var mitt sedan långt tillbaka, och det
ville till mig. Till sist sletos banden, men då hade de snärjt
för hårdt. Hjärtat kunde icke bära sin frihet, allt hade blifvit
för smått för det. Då brast det i samma ögonblick; hvad
skulle det också göra annars? Hon fick det godt, båda ha
vi det godt. Icke en tår har jag fällt.”

Nu började Nils fatta. Han erinrade sig hennes sista
min och ord. han kämpade med gråten. Han kände sig
stängd ifrån henne af den främmandes blick, och det gjorde
ondt. Men hans egen sorg, hur häftig och djup han än kände
den, blef för liten att våga sig fram där.

”Det är du, som har dödat henne,” jämrade han.

”Kanhända du har rätt, men hvad betyder det nu?
Se då på henne.”

Och Gabriel strök åter undan hennes hår och visade
att hon tycktes le. ”Ser du icke, att det var lyckan? Mer
än den, ödet själf.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/23/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free