Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det Stumma
Nils såg det, och han frös, ännu mer undanskjuten
än förut med sin blinda sorg.
"Om det är, som du säger," sade han, "om det är,
som du säger . .
Men han tviflade ej, visste ej heller, hvad som så skulle
följa i hans tanke.
Den främmande knöt lugnt fast sina ord därvid.
"Då är det också mitt, som nu är här af henne. Det
nekar du henne icke?"
Och när mannen studsade för det oerhörda i hans
begäran, fortsatte han :
"Jag skall föra henne dit, där hon är född och vuxen.
Där bör hon hvila bäst. Jag har en gård där, och jag
byggde en ny. Den lämnade jag tom, när det blef visst, att
hon aldrig skulle bo i den. Nu är det där hon skall ligga
på bår. Hvar kväll har jag sedan suttit och byggt vidare på
den, medan jag hörde hennes steg, men om detta drömde jag
aldrig. Nu passar den gården henne som den är. Nakna, rena
bräder. Nu är den färdig, och nu bör hon få komma hem."
Och mannen gaf sitt löfte, tvingad af hans blick och af
ringhetskänslan inför detta stora, halftförstådda. outgrundliga.
När Gabriel reste sig och släppte sin kära och tunga börda,
var det för att reda till hennes sista färd.
Blossen hade brunnit ned, opåaktade i all oron och
fasan. Stjärnorna hade också slocknat. Helgdagens ljus bröt
in, högtidligare och kallare i sin gråa blekhet än någonsin
förr under gångna år. Öfver hvita marker och frusna
vattendrag drog följet bort mot det stället mellan bergen, där
bjällerklangen skulle ringa i stenen, som om man därinne,
i det tryckta och bundna, det oändligt starka och
hemlighetsfulla, beredde plats för någonting i Ingerts väsen och öde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
