Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.O" -.,.© -...O *... O ... 0’ -..-0’ -.. 0 ’ . - O ...O- ... O- ’-. O- -. o–.. O ’... Oo
Shelleys Graf
eller Livorno, jag minns icke hvilket, och båten blef borta,
och till sist fann man hans lik, stympadt af vågor och klippor.
Men det hade icke varit någon storm, och hur oförståndigt
man än kunde tilltro Sheliey att umgås med sin kära, vilda
broder, hafvet, så var hans kamrat så sjökunnig, att en
olycka var osannolik.
Kanhända var det mördare, smugglare eller hvilka som
helst okunniga, dumma och snikna varelser, som tagit deras
lif och plundrat dem och sänkt båten. Det är förfärligt att
tänka sig denna möjlighet.
Att bli tagen i famn af hafvet, kväfd liksom i en alltför
hård smekning, vyssjad och vaggad och hvirflad till ro, det
passade Sheliey. Det var att blifva gjord till ett med naturen,
som hans egna ord föllo om Keats. Men att till sista minne
af den värld och de människor, han så varmt älskat, ha
mördarehänder, värre ännu, mördarebiickar i brådskande
rädsla och slö grymhet, det vore alltför hårdt att tänka sig
om honom. Kanske är det just därför sant.
Hur det var med detta, det får ingen veta, men där
äro också andra minnen vid Shelleys graf. Bredvid honom
hvilar hans vän Trelawney, död nära sextio år efter honom,
Trelawney som ryckte hans hjärta från bålet, när han såg,
att det ensamt var oförtärdt af elden, och därpå fördärfvade
sin hand. Om förhållandena så velat, kunde man mött den
mannen, han kunde ha talt om Sheliey, som hans ögon
sett. Man kunde ha fått trycka den handen! Hur nära den
tanken bringar allt!
Det är väl med många som komma hit till graf ven,
liksom det var med mig. Man kan sörja, sörja omedelbart
som efter en förlorad vän, en man som dödt långt innan
man själf blef född. Det är nog icke bara honom man sörjer,
det är de svunna stunderna, då man fick honom så kär, då
han lefde för en så som han aldrig kan lefva mera. Ty
Sheliey dog som yngling. Tjugunioårig var han, men han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
