Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Per Hallström
och ni lefde,
kände tiden dra förbi,
tung och lätt, och mörkret falla,
som er kväfde.
Er det tog; hvar brusten röst
dränktes, som med stora vattens
kylda vågor,
er men elden i ert bröst
brann ännu i stjärnenattens
tusen lågor.
Ojämnt skänkte ödets lott.
Blidt och ljust den några format
glädjevarma,
men den dref mot hat och brott
andra fram i köld, som stormat
om de arma.
Dock som systrar jag er ser,
fast hvart anlet skildt ett tycke
har och minne.
Bär ej hvar och en af er
samma barmens röda smycke
djupast inne?
Bär den icke lifvet själft
än, all eder kärleks blinda,
starka trefvan?
Endast dag och natt ha hvälft;
samma garn skall evigt binda
mänskors bäfvan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
