Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
speglar nattens bleka värld,
somnad nu till soluppgången.
Medan tyst är fågelsången,
skall hon gå sin tysta färd.
Allt hvad året håller gömdt
eljes, tills dess portar hvälfva,
allt hvad mänskor dunkelt drömt
om sin värld och om sig själfva
öppnas nu, och halft mot hopp,
halft mot fruktan blicken lyser.
Tveksam, vätt af daggens dropp,
naken fot på tröskeln fryser.
Blott den högsta, tunna skyn
rodnar än af aftonglansen.
Knappt bär vinden längst ur byn
taktfast tramp och spel från dansen.
Annars stillt — och stel och blek,
som i sömnens armar sluten,
skrider hon sin allvarslek.
Tidens port är undan skjuten.
Se, en värld, hon förr ej kände,
stirrar i den hvita natten.
Lif är fröjd, men ock elände.
Hörbart andas jord och vatten.
Gren mot gren i hultet strider.
Roten stryper rot och kvider,
blind som masken, trängd i mullen.
Huggorm rinner ned från kullen,
platt med platta hufvet lyftadt,
fågelns pip som halfväckt snyftat
till, där mörka vingar jaga,
yppar nattens sångarsaga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
