Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Midsommarsgång
Allt är skönt ändå, ty vida
vingas blicken ut från hagen.
Blåa höjder mjuka glida.
Blanka lysa vattendragen,
tre i rad bakom hvarandra,
strimma under fjärran strimma,
likt där molnen sträckta vandra,
himlens rymd ses öppen glimma.
Klart det närmsta djupet speglar
stillt och drömlikt allt det stilla.
Döden finns ej; den är villa.
Allt en evighet beseglar.
Stum hon smyger byavägen
fram, där mänskor bo och bygga.
Släkten där i bråd och trägen
möda rest sitt tak, det trygga.
Barn ha födts, och sjuka andats
ut sin brustna suck i döden,
och af skratt och gråt, som blandats,
genljud än af svunna öden
dröjt sig kvar och låta ana
framtids töckenhöljda bana.
Rädd hon står vid sömnens gårdar,
blekt, likt skuggor af de kända,
ser hon folkets tysta vårdar
sitta högtidsstelt vid tända
ljus och stirra in i lågan.
Hon som de får svar på frågan.
Den, hvars veke släcks som blåret,
där det flammar stort och lyser
spinnerskan, som kvällstrött fryser,
han skall somna inom året.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
