Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och ängslig tystnad, allt tar röst
och hviskar lågt: Nu blir det höst.
Din natt blir lång, din dag blir kort,
din värld blir trång. Du måste bort.
II.
De lyfta sig en kväll, när flamman
af ramladt bål med moln sig täckt.
De hvirflas högt, de drifvas samman
som vissna löf för stormens fläkt.
Och det är sångens afskedssmärta.
som darrar stum, som skälfver svag,
och det är mörkrets skrämda hjärta,
som slår i deras vingars slag.
Sin väg det vet, och rak går färden,
som aning först den kosa gaf,
och framför dem är vida världen,
i djupet allt de hållit af.
Där vagga deras skogars toppar,
likt vilsen våg, som ej vet hvart.
På fältet, grått af daggens droppar
och dimmans dans, står dungen svart.
Och knifsmalt glittret slår ur strömmar
med kort sekund af orons brus.
Som ändlös rymd för stela drömmar
är sjön med stjärnors matta ljus.
16. — Nationallitteratur, 23.
*241
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
