Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Per Hallström
Förbi dra ödejord och byar
med sömnögdt sken från mänskors hem,
och endast himlens sträckta skyar
ha lif och mål och följa dem.
Så bär det fram i långa nätter
med dagsron ängsligt tryckt och stum,
tills framför ligga hafvets slätter
och under strandens hvita skum.
De tveka ej. Beständigt tvingar
dem oro fram, som gräns ej vet,
och fladdret af små späda vingar
lyfts högt i mörk oändlighet
och flyktar bort, likt själ som rycker
sig loss, när stoftets tyngd blir spord,
och bara stumma dunklet trycker
på deras sångers stumma jord.
III.
Men än, fast ögat spåren
ej märkt af luftig färd,
när flingan smält i tåren,
de hitta hem, när våren
är kung i vårens värld.
I första gryningsljuset,
med första böljebruset,
som vinden nyfödd för
med isig klang mot gruset,
af deras vingar suset
i pärlhvit rymd man hör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
