Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erland.
Hvar ärlig kämpe tager sig i kväll
med mig ett rus, till gamle marskens ära.
Ambjörn.
För mig skall det bli dystert som ett graföl.
Hvarför?
Gunnar.
Ambjörn.
Vår skördetid är nu förbi,
ty krigarn lefver blott i krig. Då står han
på egen jord, — den, som hans svärd eröfrar.
I fred är han lik plantan inom hus,
som blomstrar utan saft och frukt, för ögat.
Så länge kämpens hand för blottadt svärd,
han herre är; när det i skidan hvilar,
vill krämarn, bonden mästra honom; munken
drar honom, för hans synder, i förhör.
Erland.
Så är det. Vi få krypa under kåpan.
Ambjörn.
Vi känna dock ej annan lag än stridens;
dess rätt är vår, och, jämlikt den, är allt
i oväns land vårt eget. Men i fred
vi hämta smulorna från andras bord.
Erland.
Däraf blir man ej fet.
Gunnar.
Hur tror du väl
vårt lif skall lottas under junker Birger?
Jakt, dans, tornering, munkar, kvinnor, narrar, —
se där det marknadsvimmel, dit man släpar
en gammal krigsbuss, som en björn med mulkorg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
