Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag ta yxa mi på armen och gå fram te majestäte och löfte
på hatten och be så här: ”Nådi herr kong” — skull jag
säje — ”får jag gå med yxa framför majestäte mot fiendera?”
Och om han lät mej få’t, då skull jag, ta mej satingen, klyfve
skalln på hvarenda käft, som ville åt’en. Så tänkt jag.
Anders
reser sig upp och utropar från bordet i fonden.
Ja, vi går man ur huse, om ovännen noser te kike in
i lanne. Hurra för kongen och Sveriges rike!
Bondfolket.
Hurra! Hurra! Hurra!
De klinga och dricka.
Stina.
En ting som ja undra mycke på, det var att kongen
inte var grannere klädd. Jag hade tänkt, att han skull komme
i gull- och selfvertyg, med stjärner på, å e gullkrone på
hufve och en selfverkäpp eller spire, som det kalles, i hanna.
Nej, då var den herrn, som satt fram på kuskbocken, mycke
rarere. Han hade liksom en opp- och nervänd båt på hufve
och selfverränner på kragen och utefter bena, och var så
fin, så fin, att jag inte kund ta ögena ifrån’en. Herre jesta,
den som hade en tåcken fästman ändå!
Per.
Du har då aldri varet anne än trinn i skallen, Stina.
Det skull vare ett tåcke där hönshufve, som den gången
kund ha ögen för någe anne än kongen.
Lisa.
Tyst med erat pladder! Herrskape kan annars blankt
förlore matlusta.
Lotta.
Jag läste i tidningarna uppe i Stockholm, att när
drottningen reste här igenom, fick Jan Hanssons Anna ge unga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
