Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Britta.
Ledsen? Pytt san! Jag behöfver inte truge mej te en
man, inte.
Sven, Lisa, Ola och Britta gå in i stugan.
Brukspatronen
till Erik och Anna.
Trösta er, stackars barn! Än är inte allt hopp förloradt.
När fader Svens sinne hunnit svalna och han tänker lugnare
på saken, tör han nog ge efter. Men skulle det hända, att
han står fast vid sitt beslut, så tan er tillflykt till mig. Jag
skall sörja för er framtid.
Brukspatronen, Wilhelm och Lotta gå.
Anders.
Gud hjälpe er, käre vänner; det här är för illa! Men
jag har aldrig kunnat låte bli te tro, att olycka en gång
skulle komme öfver er, därför att ni ska lefve som bondfolk,
fast ni inte har bondfolks sinnelag. Men om det går
därhän att ni får lof bygge er e stuge på skogen, då vill
jag promt hjälpe er och ni ska ta med utåf min förtjänst,
tills ni kommer er i ordning. Å, det ska nog gå bra.
Erik.
Tack, tack, Anders; Gud signe dej!
Anders går.
Bengt.
Hm! det blef ett snöpligt slut på midsommersvaka,
och jag feck inte danse min Jösshäring, jag. (Till bondfolket.)
Kom, go vänner! här är inte roligt länger. Nu går vi bort
i granngåln och danser te ljusan dager.
Går med folket.
Anna.
Ett så hastigt slut tog all vår glädje! Tror du, Erik,
att vi nånsin komma till lycka mer?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
