Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Katri.
Kom mig ej när, ej än min son du är!
Hör mig till slut, jag sedan dig skall höra.
Så satt jag en gång invid vägens rand;
förbi red Fleming med en guldsmidd skara,
och halfdöd låg du vid mitt bittra hjärta.
Mig tycktes då, att alla goda mänskor
på jorden voro döda, Gud var död
och himlen svepte sig, ett dunkelt sorgflor,
kring all den döda världen. Här allena
uti mitt bröst ett hjärta slog; mig tycktes
som i en dröm, att du var död, det gjorde
min själ så godt. Vansinnets ljufva mörker
omgaf mitt hjärta som en läkedom.
Sen vet jag icke hvad som hände mer.
Allt nog — du kved ej mera vid min barm;
och så kom jag tillbaks till Österbotten —
Gud vet uppå hvad sätt.
Daniel Hjort.
Ah! det var då
mig Fleming tog från vägen upp.
Du öde!
Katri.
Där satt jag sedan på vår gårds ruiner
och vackra visor sjöng till fåglars kvitter —
så vackra visor! En jag minnes än:
”Min make föll i sitt röda blod,
bödeln som präst vid kistan stod,
på grafvarna giftört växer.”
Daniel Hjort.
Hur bittert söndersliter denna syn
den sista flik af vördnad, som jag än
för Fleming hyser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
