Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Scen 7.
DANIEL HJORT inkommer.
När svärdomgjordad Kain slog herden Abel
ihjäl och, plågad af sitt brodermord,
af Gud sig öfvergifven kände, gjorde
han sig ett beläte, för hvilket han
sitt offer tände — och det nämnde Äran.
O, hvilken härlig afgud! härlig är
med herre släkt, och Kain han var på jorden
den förste herrn. Det var en snillrik karl!
Så konstigt skapade han denna afgud,
att just i den man dyrkade sig själf,
som om den varit bräckligt spegelglas, —•
och dock står den ännu. För dig, o ära!
jag lefver, dör! — ”För dig, o ära! slår jag
min bror ihjäl!” — ”Jag tackar er så mycket,
er äran är!” — Ha, en ironisk gud! —
Och världen har han bunden uti kedjor.
En broder hade Abel, Seth vid namn,
hvarföre hämnades han ej på Kain? —
Det var en stackare! Hvarföre smög han
ej in i Kains palatser och sin knif
högg genom ryggen in allt till hans lefver?
Han ämnade det kanske, smög sig in,
såg Kains afgudabild, förtrollades
och föll i stoftet neder, ångerfull.
Det var en stackare! Ej sant, I skuggor,
I blodiga? Ej sant, 1 alla andar,
som ej fån ro i dessa hemska hvalf,
där edra ben, ombundna än af kedjor,
i mörkret lysa! — Hämnd! Hämnd! —
Tyst jag kommer;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
