Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Markisen.
Det är mer än tjugu år sedan. Jag var ung, såg bra
ut och hade kanske någon framgång hos damerna. En afton
promenerade jag i Trianons trädgårdar med en vän och en
ung dam vid hof vet.
D a f n e.
Hon var vacker naturligtvis?
Markisen.
Å, Ninon Lenclos var inte vackrare. Vi kommo till en
aflägsen berså, där en Cupido af Coysevoz gömmer sig i
Le Nötres boské. Guden står med spänd båge och pilen
på strängen, färdig att skjuta. Men pilens spets var afbruten.
”Ser ni,” sade min vän, ”Cupidos pil har blifvit trubbig.”
— ”Dess svårare blir såret att läka,” svarade jag. — Då
sade den unga damen: ”Ack, kärleksguden är inte nog grym
att kräfva blod. Han bör inte begagna farligare vapen än
ni, mina herrar, när ni slåss för era sköna.” Därvid tog
hon en hvit ros ur sin bröstbukett och fäste den, där pilens
spets var afbruten, likt skyddet på en florett. Vi försökte
öfvertyga henne om misstaget och svuro, att ingen kavaljer
slåss för sin sköna utan att våga sitt lif.
D a f n e.
Och hon trodde er?
Markisen.
”Så gif mig rosen tillbaka!” sade hon. Min vän och
jag kommo i tvist om hvem som fått uppdraget. Vår sköna
skrattade, men vi gåfvo inte efter. Hedern går framför
vänskapen, och efter fem minuter hade vi dragit blankt. Han
var den bästa klinga i Frankrike på trettitalet, men han hadt
hånat Cupidos makt och guden förde min arm. En coup
fourré . . . han blef sårad i handleden ... jag oskadad.
D a f n e.
Min Gud, farligt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
