Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning af G. Castrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men det är icke i dem hans egenart mest utpräglad kommer
fram, det är i serien Idyll och epigram med dess mer
objektiva kärleksskildringar. I dess små situationsbilder finner
man de enklaste och innerligaste uttrycken för kärlekens olika
stämningar, för dess fröjder och för dess bitterhet. Bland
dikterna af annat innehåll finner man också några af den
Runebergska lyrikens högsta skapelser. Där är, bland
idyllepigrammen, Bonden Paavo, som ger ett uttryck åt den
finska nationalkaraktären, sådan Runeberg på grund af sina
intryck från inlandet såg den, och där finnes Svanen, där
den nordiska naturen framstår i en förklarad skönhet.
”Elgskyttarne”, det första stora epos Runeberg fullbordade,
hade långsamt vuxit fram ur en dikt, ”Vargen”, som han
författat redan under skoltiden i Vasa. De första sångerna
utfördes i hufvudsak 1826 och 1827, efter återkomsten från
Saarijärvi och Ruovesi, men först 1830 begynte han den
slutliga bearbetningen. I denna dikt har han mer än i något
annat af sina verk omedelbart nedlagt intrycken af sin vistelse
i inlandet. Den är en målande, sakkunnig, trogen bild af
finskt folklif, där blott det dystra och nedslående, som låg
i fattigdomen och den ständigt hotande nöden, något skymts
undan. Påfallande är att Runeberg i detta sitt episka
författarskaps förstling genast framstår så mycket själfständigare och
säkrare än i lyriken, där han långsamt sökte sig fram till
de äkta uttrycken för sina känslor. Hans episke lärmästare
har varit Homeros själf; icke blott versmåttet, hexametern,
utan ock behandlingssättet öfver hufvud visar, att det är hos
honom Runeberg sökt de mönster han hade behof af.
”Hanna” har likaså sitt ursprung i ett äldre diktutkast:
”Midsommarfesten”, från 1827, men detta utkast har senare
grundligt förändrats. Stämningen i denna dikt är, liksom
miljön, en helt annan än ”Elgskyttarnes”, där till bondelifvet
svarade en viss robust kraft; ”Hanna” äger i stället den
nordiska sommarkvällens och den första kärlekens förenade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
