Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning af G. Castrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillvunnit sig allt större plats, och samtidigt hade det sista
krigets händelser mer och mer framträdt bland hans minnen,
såsom ”Julkvällen” visade. Våren 1846 började han det
egentliga arbetet på Sägnerna och författade då Vårt land,
större delen af Fänrik Stål, Sven Dufva, Otto von Fieandt
och Sveaborg. Under de närmaste två åren uppstodo så
en rad andra, och den 12 december 1848 utkom första
samlingen af ”Fänrik Ståls sägner”. ”Den dagen,” skrifver en
samtida, August Schauman, ”glömmes icke af dem, som då
lefde. Huru man njöt, huru man suckade, huru man fröjdades,
huru hjärtat slog högre slag än någonsin förr! Huru
mycket mera än förut kände man sig icke nu tillhöra en
nation, som var värd att lefva!” I dag som är stå ännu
Sägnerna omstrålade af samma glans som då omgaf dem.
Det finska folkets fosterlandskänsla är oupplösligt förknippad
vid det intryck de gifvit, själfmant och nödvändigt klär den
sig i ”Vårt lands” ord, då den kräfver uttryck, och själfva
bilden af landet och folket är alltjämt präglad af de drag, i
hvilka Sägnerna tecknat dem.
Under 50-talet fortsatte Runeberg att dikta på
Fänrikarna. Men det skred rätt långsamt framåt med dem, rädd
som han var att upprepa sig själf, hvilket gjorde honom
ytterst nogräknad i fråga om motiv-valet. Några år upptogs
han af arbete i psalmbokskommittén — 1854 till 1856 —
men 1860 blef ändtligen andra samlingen af ”Fänrik Ståls
sägner” färdig. Den mottogs med nästan samma jubel som
den första samlingen, och den har under tidernas lopp smultit
samman med denna till en helhet, inbegreppet af vår
fosterlandskärleks renaste och högsta uttryck.
Då den andra samlingen utkommit, sköt Runeberg tills
vidare undan de tankar på ytterligare fortsättning, som funnos
hos honom, och tog itu med dramatiska arbeten. Lustspelet
Kan ej utkom 1862, och följande år i december publicerades
”Kungarne på Salamis”. Efter ett och ett halft årtiondes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
