Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyriska dikter - Den väntande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ser jag mot skogen, ser jag en hjord allenast
af rädda får, som i damm tillbaka vända;
ser jag längs böljan — endast en skara måsar
glimmar i aftonens brand.
Men du, hvars ögas strålar på en gång famna
planetens segrande lopp, atomens dvala;
säg, förrn du sjunker, glödande sol, hvar är hon?
Säg hvar den älskade är?
Förgäfves! Lik en kung, från din höga bana
kringströr du håfvor, men hör ej barnens suckar;
åt mig, som tigger endast ett svar om henne,
skänker du strömmar af guld!
Hvem skall jag fråga? Månne den muntra lärkan,
som nyss med bärgade vingar sjönk ur molnet?
Hvad? Eller höken, där han med spända segel
sköter sin luftiga jakt?
Ack, hvarje pulsslag ökar mitt kval, min saknad;
förrädiskt nära bedragna sinnen hoppet,
och hoppet åter blåser med falska läppar
låga i kärlekens glöd.
Ej svalkar aftondimman, ur viken stigen,
ej daggens yppiga skur mitt hjärtas trånad,
ej nattens vind, som, susande kringom klippan,
smeker min kyliga lock.
Till hvila går naturen, alltmer förbreder
den tysta skuggan sitt täcke öfver jorden;
i hvarje blomma sväller en stilla brudsäng,
ensam försmäktar blott jag.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>