Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyriska dikter - Till den ålderstegne - Barden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
där den sällhet, som du eftertraktar,
och som ålderns stilla bana ter.
Hell dig! Undan stormarna och åren,
hög och segrande i silfverhåren,
vandrar du mot evighetens rand,
seglarn lik, som ren af lugnet vaggad,
ser på afstånd oceanen fradgad,
och med glädjens hvita vimpel hälsar
stränderna utaf sitt fosterland.
# 3ie -ätc
BARDEN.
I dalens famn förflöt hans barndomstid,
hans lif var lugnt, som källan vid hans hydda ;
hvar nyfödd dag kom rik af hopp och frid,
och ingen oro tog han från den flydda.
Han själf ej drömde om sin framtid än,
och ingen anade hans kall med åren.
Hans värld var trång; dock storhet fanns i den,
och skönhet väcktes äfven där af våren.
Och obekant och sluten i sig själf,
men med en jättelik natur förtrogen,
han lärde kraftens språk af bygdens älf,
och saknadens af bäckarna och skogen.
Där såg han klippan trygg bland stormar stå,
en bild af mannens mod, en bild af hjälten,
där lyste kvinnans själ ur himlens blå,
och kärlek slog i blommor ut på fälten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
