Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyriska dikter - Barden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så ammades han opp, hans håg blef stor,
hans barm bekant med fröjderna och kvalen;
han tog farväl af hydda och af mor,
och gick med lyrans skatt ur barndomsdalen.
Och genom världen drog han med sin sång,
till hvarje slott, till hvarje koja bjuden,
han sjöng — och slafvar glömde bojans tvång,
och kungapannor klarnade vid ljuden.
Och stod han hög i borgens rund ibland,
förmälande en djärf bedrift med tonen,
då lyste drottens blick, som stjärnans brand,
och riddarsköldar dånade kring tronen.
Och tärnan satt och hörde på hans röst,
med ögon på den stolta skaran vända,
och hennes kind blef röd, och hennes bröst
bestormades af känslor, förr ej kända.
Så sjöng, så lefde han i lifvets vår,
och så i lifvets sköna sommarstunder;
tills tiden kom med vinter till hans hår,
och åldern blekte kindens ros därunder.
Då gick han åter till sitt hem, och tog
ännu en gång sin lyra där i handen;
och grep en djup ackord på den — och dog,
och gaf åt andens fosterbygder anden.
Nu grusas vården öfver bardens graf,
i sekler ren hans aska bott därinne ;
men sången flyger öfver land och haf,
och hjärtan glöda vid den ädles minne.
- * .........................
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
