Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyriska dikter - Bondgossen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BONDGOSSEN.
Jag huggit tills min kraft förgått,
och hugger om igen,
och yxans stål är hvasst och godt,
men furan står dock än.
Min arm var en gång tung och stark;
nu är den mer ej så,
sen vintern om jag ätit bark
och druckit vatten på.
Ifall min tjänst jag bytte om
och bättre för mig såg,
jag kanske till en herre kom,
som hade bröd af råg.
Kanske i närmsta stad jag fann
en lön för tro och flit. —
Jag tänker ofta så, och kan
dock icke längta dit.
Står fjället där med löfprydd topp
och ser i sjön sin bild?
Går solen där så härlig opp,
och går den ner så mild?
Finns där en dal, som blomdoft strör,
en mo, som tallar bär?
Och hon, hvars vallhorn nu jag hör,
skall hon väl finnas där?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
