Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyriska dikter - Akta, då är guden nära - Vid en källa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Flicka, än mot pilens smärta
ingen sorgfull vakt behöfves;
guden nalkas ej ett hjärta,
medan än dess aning söfves.
Men när friden byts i saknad,
saknan i begär, som tära,
akta, då är slumrarn vaknad,
akta, då är guden nära.
VID EN KÄLLA.
Jag sitter, källa, vid din rand
och ser på molnens tåg,
hur ledda af en osedd hand
de växla i din våg.
Där kom en sky, den log så röd,
som rosenknoppen ler;
farväl! Hur snart farväl den bjöd,
för att ej komma mer.
Dock, där en annan mera klar
och strålande igen!
Ack, lika flyktig, lika snar,
försvinner äfven den.
Nu åter en! — Den vill ej fly,
den vandrar tungt sin stig;
men, källa, mörk är denna sky,
och den förmörkar dig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
