Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyriska dikter - Till den första kärleken - Idyll och epigram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag sade: än med mörker, än med ljus
ett moln gått opp och dolt dig för min syn,
dock brann du lika klar, sen det försvann.
Och stjärnan sade åter: har du sett
hur lätt en jordisk dag fördunklar mig?
Jag sade: mången jordisk sol jag såg
gå opp i glans och öfverstråla dig,
dock gick den ständigt ned, men aldrig du.
Då sade stjärnan: vet du hvad jag är?
och vill du tända lifvets hopp därvid?
Jag sade: bortom molnet log din blick,
och bortom dagens bländsken brann du klar,
och bortom graf ven skall du lysa än.
Då sade stiärnan: vet du hvad jag är?
En suck jag är, ifrån din egen barm,
som sökt med fridens hopp en högre värld,
en blixt jag är, utaf ditt eget lif,
som flög i strålar till sitt hemland opp,
ett solljus är jag af din egen själ,
och i min milda låga lefver du.
* -x *
IDYLL OCH EPIGRAM.
1.
Flickan kom ifrån sin älsklings möte,
kom med röda händer. — Modern sade:
hvaraf rodna dina händer, flicka?
Flickan sade: jag har plockat rosor,
och på törnen stungit mina händer.
Åter kom hon från sin älsklings möte,
kom med röda läppar. — Modern sade:
hvaraf rodna dina läppar, flicka?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
