Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyriska dikter - Idyll och epigram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skotten knallade och kulor hveno?
Gamle knekten tog sitt glas och sade:
såsom dig, när, någon gång om hösten,
hagel kring dig hvina, blixtar ljunga,
och du bärgar tegen för de dina.
24.
Under strandens granar lekte gossen
vid en vik af den besjungna Saimen.
Honom såg, ur böljans salar, näcken,
såg med kärlek på den sköna gossen,
önskande att honom till sig locka.
Då, som gubbe steg han först på stranden,
men den muntra gossen flydde honom;
och som yngling steg han sen på stranden,
men den muntra gossen bidde icke;
sist, förvandlad till en yster fåle,
steg han opp och hoppade bland träden.
Nu, när gossen såg den muntra fålen,
gick han sakta lockande till honom,
grep i hast hans man och sprang på ryggen,
lysten att en glädtig ridt försöka;
men, i samma ögonblick, till djupet
flydde näcken med sitt sköna byte.
Kom så gossens moder ned till stranden,
sökande sitt barn, med sorg och tårar.
Henne såg, ur böljans salar, näcken,
såg med kärlek på den sköna kvinnan,
önskande att henne till sig locka.
Då, som gubbe steg han först på stranden,
men den sorgsna kvinnan flydde honom;
och som yngling steg han sen på stranden,
men den sorgsna kvinnan bidde icke;
sist, förvandlad till den muntra gossen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
