Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyriska dikter - Idyll och epigram - Blomsterhandlaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och hans gula hår föll på hans skuldror,
som ett solglänst strömfall öfver fjället.
Men ur kvinnohopen framsteg Anna,
hon, den skönaste af bygdens flickor,
vacker som en morgon till att påse.
Och hon framsteg raskt till Ojan Paavo,
slog omkring hans hals de mjuka armar,
närmade sitt hjärta till hans hjärta,
pressade hans kind mot sina kinder
och så bjöd hon honom slita lös sig.
Men den starke gossen stod besegradr
kunde icke röra sig af stället,
utan sade sviktande till flickan:
Anna, Anna, jag har tappat vadet,
du må taga strax mitt rika hemman,
du må vinna mina silfverskatter,
du må äga mina många hjordar,
och med kropp och själ är jag din egen.
* * *
BLOMSTERHANDLAREN.
Fyraårig satt vid stranden,
med sin äldsta syster, gossen,
skar af flarn ett skepp med segel,
lastade med blommor skeppet,
värfde myror till besättning,
och till myrkaptenen sade:
segla nu, du käcka sjöman,
segla nu och kom tillbaka;
sälj min last på andra stranden,
än för guld och än för pärlor,
än för andra granna lekverk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
