Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Legender - Chrysanthos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nyss han slutat dramen, för hans minne
dröjde än dess bilder, och hans blickar
sväfvade kring den besjungna nejden.
”0 Kolonos,” sjöng han efter skalden,
”bygd, bland jordens alla bygder skönast,
ljusa, glada, skimrande Kolonos!
Där, med lundars gröna skygd förtrogen,
näktergalen gäll i toner prisar
murgrönsrankans dunkla rodnad, gudens
helga träd, det bäruppfyllda, svala,
stormförskonta, där bland gudaburna
fostrarinnor Dionysos svärmar,
i gudinnors lockar sedd narcissen
gror med himmelsk dagg på bladens fägring,
krokos gulnar, källor sömnlöst skänka
klara bäckar näring, och i sångmörs
krets med guldtöm åker Afrodite.”
Så med hednisk färg, men kristlig värma,
målande sin sälla hembygds fägring,
sjöng, af hednasångarn väckt, atenarn,
när en yngling, tidigt som Chrysanthos
genomträngd af korsets helga lära,
nalkades med långsam gång den gamle.
Stannande framför hans fötter, stod han
stum med öfver bröstet knutna armar;
i hans anlet syntes skuggor skifta
mellan sorg och vrede, harm och ömkan,
och hans blick låg sänkt på pergamentet.
Länge stod han tankfull, dock omsider
bröt han tystnan. ”Gubbe,” så han sade,
”blef ej äfven du engång till ljusets
helga rike kallad, trängde icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
