Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur Elgskyttarne - Fjärde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gick i sitt värf, och ju mer han, af rusets yra bedårad,
såg på den blomstrande flickan, betogs dess mera af kärlek.
Ingen arkangelsk mö, och ingen vid stranden af Dvina
växande tärna kufvat ännu den flyktiga gossen,
utan hans hjärta var fritt, och spratt som en åder i källan.
Nu, af ett skummande öl och en blomstrande tärna på en gång
dårad, sprang han och dansade, grät och skrattade ömsom,
tills i en blink, som en storm, han den varubetungade ränseln
slängde på nacken och skyndade ut. Ölstånkan ur handen
fällde af skräck, där han satt, den varuförståndige Ontrus.
Upp från bänken han sprang och förföljde den flyende gossen.
Kom ur stugan i farstun, och kom ur farstun på gården;
gärna med samma fart han i hushållskammaren inträngt,
hade ej hundarnes par, den modige Jäger och Backus,
stannat vid den, sen med tjut de den skyndande gossen
förföljt dit.
Men då han såg hur med vrede och skall de belägrade dörren,
greps han af fruktan, stannade, lockade, hvisslade, smålog,
slog sig på knäna och nämnde vid namn dem båda förgäfves,
tills ur fickan han tog en glimmande kringla omsider.
Denna itudeld bar han med båda händerna framräckt,
nalkades trappan, smög sig på den ett steg och ett annat,
tjuste och kastade bitarne fram. Halfmurrande grepo
hundarne dem, men han hann oskadad till kammaren, Ontrus.
Där låg redan på knä, vid den öppnade ränseln, Tobias,
ryckande ifrigt varorna opp, som om alla i brand stått ;
pärlor af glas, nattrockar och sidenschaletter och mösstyg
slängde han brådskande fram på en gång. Förvånad ur
väfstoln
spratt den förståndiga Hedda, och fällde sin spole ur handen.
Men han ropade snart, den sköne Tobias, i tårar:
allt, tag allt, o flicka, och låt mig kyssa din mun blott!
sade och ilade fram att kyssa den älskade genast.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
