- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 25:1. Johan Ludvig Runeberg /
82

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur Elgskyttarne - Fjärde sången

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Orden hörde i dörrn den brunskäggyfvige Ontrus,
där han med häpnad störtade in; som den vingade örnen
flög han sin broder i nacken och skrek åt Hedda tillika:
icke dock, icke dock, flicka, försök det ej, hör på hans ord ej!
Dåren, han äger ej russakan ens, som springer i väskan,
mindre en sidenduk, den fattiga narren. — 1 dammet
släpas kattuner och tyg, väl femtio rubler i värde. —

Hej dock, Tobias, din hund! så ropande höll han med ena
handen sin stretande bror i det yfviga håret i nacken,
medan han, hukande ned på en gång, med den andra behändigt
plockade varorna opp och stack dem åter i väskan.

Men då han samlat allt, att en pärla ej mera var borta,
tog han sin ränsel, öppnade dörrn och, af hundarne ansatt,
gick han och ledde vid håret sin bror, som en fåle, till stugan.

Annat hade likväl den förståndige Ontrus i sinnet,
än att med kärleken låta bero sen han varorna bärgat.

Först dock drack han hvad öfrigt af öl i den tumlande stäfvan
blifvit, och strök ur mustascher och skägg det fastnade

skummet;

men sen gick han åstad, för sin älskade broder att fria.

Hedda! ropte han strax, då i hushållskammarn han inkom,
härlig är gossen, härlig den stolte arkangelske gossen;
topp, att du tager till man den blomstrande, sköne Tobias.
Såg du hur fet, hur rund och hur röd om kinder och läppar
ynglingen var, hur hans hår, som en glänsande sobel i värde,
hängde på pannan jämnt och beskuggade kinden och nacken.
Men på hans haka såg du det tätt framskjutande skägget?
Snart som en räfsvans yfvigt och långt skall det falla mot

bröstet.

Härlig är gossen, härlig den stolte arkangelske gossen;
topp, att du tager till man den blomstrande, sköne Tobias.
Åter att dansa, min vän, om på klack, om på tå det beror här,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/25/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free