Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur Elgskyttarne - Fjärde sången - Femte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tvy! skrek sprittande opp den skröpliga, halta Rebecka,
tygie den onde din hädiska mund, långskäggiga odjur!
Fick jag väl njuta en blund för hans ogudaktiga krumsprång?
Får jag väl någonsin ro, om jag låge från dygn och till
dygn här?
Ve, att den dag jag skådat, då du, okristliga hedning,
landet till styggelse tågar omkring! Så talande slängde
gumman med darrande hand mot ryssens anlete katten.
Denna, förskräckt, grep fräsande tag i det yfviga skägget,
klöste hans haka och kind och flydde på muren i blinken,
där han i mörkret murrade sen med glimmande ögon;
men på sitt läger lade sig lugn den gamla Rebecka.
Ontrus igen stod kvar och strök sin haka med handen,
svor och brummade sakta och log med förundran i växling,
tills han för ölet, som strax inhämtades, glömde sin motgång,
släpade brodern bort från den farliga bädden och redde
honom ett rum på den bänk, där han själf tog säte vid
kannan;
medan ett gällt, osläckeligt skratt, som pigorna börjat,
ljöd vid de hvilande rockarne än, och den gamla Rebecka
satte sig opp, nedlockade katten och lade sig åter.
FEMTE SÅNGEN.
Så fördrefvo sin dag, på den välbemedlade herrgåln,
ryssarnas glädtiga tropp, och drucko och friade ömsom,
medan på holmen skyttarna gladdes af skott och af jaktrop.
Men då af solen en strimma ej mer var öfrig i väster,
fanns på den skogiga ön ej heller en älg, som ej stupat.
Sex skidlöpare, dröjande kvar vid bytet att vakta,
suto på snön i en rund, och förnöjdes af mat och af brännvin;
Petrus igen och med honom den aktade herr kommissarien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
