Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur Julkvällen - Tredje sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur JULKVÄLLEN.
TREDJE SÄNGEN.
Skogen kläder han grön, han låter
den irrande fågeln
finna ett korn; mig hjälper han
hädanefter som hittills.
Men han satt och förtäljde, den gamle soldaten, i stugan,
rökte sin pipa och talte om krig för det undrande folket,
tills omsider han kom med berättelsen långt i Turkiet.
”Turken,” sade han då och blåste mot taket ett rökmoln,
”känner jag bättre än er, fast aldrig med honom jag kämpat.
Ofta i lägret förr, då vi slutade kvällen med samtal,
hörde jag pröfvade män, som stridt utrikes i världen,
tala om honom och än med häpnad minnas hans framfart.
Ali och Mustafa Bey och Kapudan Pascha och Achmed,
namn, som ej människotunga förmår oöfvad att nämna,
hörde jag då och förnam hur hedningen lefver och strider.
Turken, vänner, är hård, som koppar, för kulor och
svärdshugg;
faller han, springer han opp med den krokiga sabeln i handen,
rister sitt yfviga skägg, som ett lejon, och rasar ånyo.
Ingen skoning begärs i drabbningen, ingen förunnas;
stupar man, lycklig är den, som stupar och slipper att brännas.
Men när stundom en fest för hedniska gudar begynnes,
tar han en skara fångar och klär beckskrudar på alla,
tänder med glädje dem an och låter dem brinna som lampor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
