Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur Julkvällen - Tredje sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”elake, hårde Pistol, högmodige, vägrar ni komma,
menar ni ingen finns, som behöfver er här i den stora,
lyckliga gården? Blicka dock opp, där ser ni min fader,
märk det, mera än jag ar nu för honom hans pipa,
blott för sitt barnbarn lefver min mor, min svåger och syster
äga hvarandra; på mig ej tänker en enda af alla.
Ensam blir jag här snart, af den öfverflödiga minskas
fröjden ej mer, då hon går, och ökes ej mer, då hon kommer,
lyckligt är allt af annat, och jag gör glädje åt ingen.
Äfven för er är kojan och ödemarken och skogen
mer än min vänliga vård, om jag skötte er än som en dotter.”
Så hon sade, men rörd i sin själ genmälte den gamle:
”fröken, fresta ej ni den åldrige ufven att lämna
mörkret och flytta i ljus; hans ro är skuggan och natten.
Synes han oftare dock, än han borde det, här i er boning,
hjälp den gamle att då stugfåglarne hålla på afstånd,
medan han sitter en stund och betraktar ert strålande öga;
sen till sitt bo förfogar han glad sig åter och hvilar.”
Sagdt, ur majorens hand mottog han det ångande glaset,
förde det tyst till sin mun och tömde det stilla i botten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
