Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kung Fjalar - Första sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Yfs våldet med hotande arm,
står ondskan trygg, bryts lag i mitt rike, kränks
täckelig sed och fridlyst ordning,
sjunke i glömska Fjalar och Fjalars ed!”
Sagdt. Dallrande spordes ännu
hans stämmas ljud i kämparnes barm. Han själf
förde med långsam hand till läppen
hornet och drack det ut i ett andetag.
Nu satte sig kungen i frid.
Då steg från dörren fram till hans tron en gäst;
ingen hans ankomst varsnat, undran
följde den mörktomskyggades stilla gång.
Böjd syntes han först till sitt skick,
en okänd främling, kufvad af nöd och år;
högre dock hvarje steg hans skepnad
gjorde, och jättelik han för Fjalar stod.
Opp slog han sin kappa, man såg
med häpnad Dargar, siaren, ödets tolk,
mäktig att genomtränga dunkla,
kommande tiders djup med sin andes blick.
Sedd var han sen hundrade år
bland nordens fjäll, af lyckliga sällan dock.
Hotande, dystra åskor fjärran
anade den, som hörde hans lugna röst.
Nu talte han: ”konung, din ed
var stor, en större hörde dock Dargar nyss,
där han på klippans spets i lugnet
lyssnade tyst till ljud från ett nattmolns rand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
