Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kung Fjalar - Tredje sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Där Cronas dunkeltspeglande bölja kröks
kring ekomhvärfda, mossiga hällen,
där syns hon, jägarinnan med svanhvit arm,
Oihonna, de svala vågornas mö.
På ljungens bädd hon satt sig och smeker gladt
den fina, bruna, spensliga stöfvarn,
där trött han står och slickar kring pilen än
den kallnande hjortens blodiga barm.
Ej ensam tärnan jagat på Cronas strand,
af sångens Gylnandyne hon följdes.
Den bleka flickan nalkas med långsam gång,
och leende ser Oihonna sin vän.
”Hidjallans dotter,” säger hon, ”kom! Sin flykt
har kullens gäst, den bäfvande, slutat.
Kom, ljuf är kvällen, svalare rör dess fläkt
kring skuldrorna ren min fladdrande lock.
En sång mig sjung, tills månen i österns port
står mild, och lyser hedarnas stigar.
Du sjöng Oihonnas köld och dess offer sist.
Jag älskar ej sorg, sjung gladare nu!”
Och Gylnandyne satte sig blek och sjöng,
mot höjden lyftes tårade ögat;
där sam, i luftens blånande, dunkla haf,
allena en sky, hon följde dess ban.
”Hvar är du,” klang dess stämma, ”Crualins fröjd,
den gråa kämpens, dväljs du i skyn däroppe?
Gå fram till silfverranden och blicka ned,
här andas din fröjd, Oihonna är här.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
