Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kung Fjalar - Tredje sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I flydda dar, o Le, i din faders borg,
mot Gylnandyne lyste ditt öga,
i hennes spår du följde till Morven, blef
en gäst i de klara harpornas land.
På dessa kullar syntes du ofta då,
när vidt kring kvällens soliga riken
din flickas muntra, kallande jakthorn ljöd.
Här mötte din blick Oihonna också.
Hvem ser väl henne, hvem, som ej glömmer allt,
hvad sällast förr i lifvet han anat?
Jag såg på dig, du såg på Oihonna blott;
jag vissnade, du, säg, blommade du?
Din läpp blef stum, ditt löje försvann, din kind
blef molnet lik, en dimma af tårar,
en blodlös skugga gick du i dagens glans,
en irrande fläkt på nattliga mon.
Så kom en morgon ensam du åter, stal,
i ovan lek, ur skimrande kogret,
Oihonnas lösta koger, en uddhvass pil;
den gömde du blodig djupt i din barm.
Ej äger segerns harpa för dig en ton,
ej lyfter minnets vinge din ära,
i förtid dog från bragden din arm, o Le,
en flicka det är, som sjunger ditt fall.
O, hennes toner äro ej bardens, ej
vid dem du ljusnar, skugga på molnen!
O, hennes sorg fördystrar dig ej, den är
Oihonnas ju ej, din älskades ej.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
