Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kung Fjalar - Tredje sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lätt är mig ren din sköld, och en telning lik
af dessa händer böjes din båge.
Den värld, där du har segrat, är öppen än,
rum har den för Hjalmars segrar också.
Men sträng tog Fjalar konung till ordet då:
frid, så han sade, svor jag att hägna.
Min dag var stormig ; glad i en lugnad värld
skall stråla min lefnads sjunkande sol.
Från brända hyddor, härjade fält, i blod
ser kriget opp med mörker om pannan.
Jag älskar frid, gå yngling, betrakta den!
Dess anlete bär mitt leende land.
Men kvar han stod, den unge; han teg, en tår
i glöd föll ned på lågande kinden,
en stund han teg, då klarnade blickens glans,
och brusande göts hans smärta i ord:
Hvem ger dig rätt att offra din son, o kung,
åt glömskans natt, åt tystnadens öde?
Mitt lif du gaf mig, tag det! Ett bragdlöst lif
jag gäldar dig, mer var gåfvan ej värd.
Tungt är att dö förgäten och utan namn,
dock tyngre, fader, är det att lefva.
Blif ej så mörk! Att lefva förmår jag ej,
men lyda jag kan, jag lyder och dör.
Den gamle kungen teg med förborgad harm.
En isköld låg i lugnet af orden:
ett skepp begär du, ett jag dig ger, på strand
det stått sen min första vikingafärd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
