Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kung Fjalar - Tredje sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I samma stund, bland stormande kämpar främst,
på kungaskeppet svängde han svärdet,
och hård blef striden, like mot like stred,
dock glesnade Fjalars sviktande tropp.
Omsider stod kring kungen en sköldborg blott
af trogna vapenbröder från fordom,
och Fjalar stred för seger ej mer, han stred
orubblig för glansen blott af sitt fall.
Men se, i stridens hetta ej varsnadt förr,
sköt fram ett skepp på kufvade vågen,
förgylld var stäfven, seglen af purpurduk,
och Gautiods vimpel sken i dess topp.
Det klöf sin ban, det nalkades lugnt, men snabbt,
och snart kring Fjalar lifvades åter,
af nya, sälla, eldade gästers tropp,
de blodiga svärdens lyktande fest.
Den slöts ej förr, än solen i väster sjönk,
då föll af bjarmerskaran den siste,
och seger ägde Fjalar, men mörk han stod
med blottade stålet än i sin hand.
Än får mitt svärd ej hvila, så hördes nu
den gamles djupa, darrande stämma,
halft är mitt verk, af fiender ser jag här
den djärfvaste stå okufvad ännu.
Ej bjarmen var min ovän, för hans skull ej
mitt lugn mot hafvets stormar jag bytte;
jag drog mot den, som gäckade fräckt mitt bud
och gjorde min svurna ed till en lek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
