Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kung Fjalar - Tredje sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Träd fram med slutna hjälmen, du man, hvars dåd
blott svagt med tungans gissel jag agar,
ett annat språk jag önskar att tala nu,
med skarpare egg det biter kanske.
Träd fram, din fader kallar dig nu till strid,
det svärd, han gaf dig, blotta mot honom;
om ej, så kom förkrossad och böj ditt knä,
och dö med försonad skuld vid hans fot.
Han slöt. Ett sorl, som suckande vågens, doft,
dog långsamt bort bland kämparnes skara,
och tyst, förfärlig, hotande, ensam stod
än kvar i sin väntan Gautiods kung.
Då lade Hjalmar, segraren, svärd och sköld
på blodadt skeppsdäck tigande neder,
och trädde vapenlös för sin fader fram,
och böjde i vördnad knä vid hans fot.
Och Fjalars klinga glänste mot kvällens sol,
mot sonens hjässa styrde han hugget;
det föll med kraft, gällt klang det i stålblank hjälm,
men ynglingen stod orörlig ännu.
Min tid är liden, började Fjalar kung,
ej så jag högg i flyktade dagar.
Lös af dig värnet, blotta ditt hufvud, son,
för svag är min arm att klyfva en hjälm.
Då löste Hjalmar stilla sin hjälm och bjöd
åt faderns hämnd sitt blottade hufvud,
och skyddlös stod han, ägde ej annat värn
än anletets öppna, leende lugn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>