Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kung Fjalar - Femte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När han sagt det, syntes Hjalmar. Ensam
kom han klippornas stig uppför,
ej som fordom strålande, vapensmyckad,
men med blottadt hufvud, och utan sköld.
Blekhet i hans anlet låg, lik skenet
öfver drifvan, en månklar natt;
dyster var han själf, som en syn ur grafven,
och i handen bar han ett blodigt svärd.
”Var välkommen, son,” med bruten stämma
talte kungen till hälsning då,
”väl jag önskat finna dig annorlunda,
men min glädje är du, hurhelst du är.
Tala, tälj oss dina bragders skiften,
hårda strider du pröfvat visst?
Bär du sår, som tömma din styrkas källor,
ty din läpp syns darra, din kind är hvit?”
”Fader,” svarte Hjalmar, ”hårda strider,
utan vapen, jag pröfvat har.
Intet stål har genom mitt pansar skurit,
dock förblöder hjärtat af djupa sår.
Gömma borde jag min blick för dagen,
och jag skyggar att se dig an;
men min skuld jag ville för dig få blotta,
därför bar jag lifvet, och andas än.
Jag är krossad. Dock min lott af storhet
hann jag taga, fast ung till år.
Fråga sagan, lyssna då barder sjunga,
och du skall förnimma hvad Hjalmar var.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
