Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fänrik Ståls sägner. I - Fänrik Stål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ej att han stått med svärd i hand
och glad sitt hjärtblod gifvit
för detta samma fosterland,
som nu så kärt mig blifvit.
Jag var så yr, jag var så ung,
han fänrik var, jag mer än kung.
Men hur det hände sig en gång,
fann jag mig mätt af ruset.
Det vinter var, min dag blef lång,
fast den var kort till ljuset;
det var så ovant mot förut,
jag ville aldrig få den slut.
Jag tog den första bok jag fann,
blott för att döda tiden,
det var en skrift af onämnd man
om sista finska striden,
den låg där häftad, som på nåd,
bland husets bundna bokförråd.
Jag tog den på mitt rum och satt
och bläddrade i bladen,
jag vet ej, hur jag så fick fatt
på Savolaxbrigaden,
jag läste en rad, läste två,
mitt hjärta började att slå.
Jag såg ett folk, som kunde allt,
blott ej sin ära svika,
jag såg en här, som frös och svalt
och segrade tillika;
mitt öga flög från blad till blad,
jag velat kyssa hvarje rad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
