Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fänrik Ståls sägner. I - Fänrik Stål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I farans stund, i stridens brand
hvad mod hos denna skara!
Hur kunde, arma fosterland,
du dock så älskadt vara,
en kärlek få, så skön, så stark,
af dem du närt med bröd af bark!
Min tanke genom rymder lopp,
som förr den aldrig spanat,
ett lif gick för mitt hjärta opp,
hvars tjusning det ej anat,
min dag flög som på vingar bort,
o, hvad min bok mig syntes kort!
Den slöts, och kvällen likaså,
dock glödde än min låga,
jag fann så mycket återstå
att forska om och fråga,
så många dunkla föremål.
Jag gick till gamle fänrik Stål.
Han satt på samma plats som förr,
och samma syssla skötte.
Jag såg, att ren i stugans dörr
en missnöjd blick mig mötte;
det var, som om han frågt därvid:
får man ej ens till natten frid?
Men annat var det nu med mig,
jag kom med ändradt sinne:
”jag läst om Finlands sista krig,
och äfven jag är finne.
Min håg blef tänd att höra mer,
kanhända får jag det af er?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
