- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 25:1. Johan Ludvig Runeberg /
191

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fänrik Ståls sägner. I - Torpflickan - Sven Dufva

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

O moder, jag har sökt bland lik till sista skymt af dagen,
men ingen af de slagna bar de kära anletsdragen,
nu vill jag icke dväljas mer på denna svekets ö,
han fanns ej bland de döda där, och därför vill jag dö.”

* * *

SVEN DUFVA.

Sven Dufvas fader var sergeant, afdankad, arm och grå,
var med år åttiåtta ren och var ren gammal då;
nu bodde på sin torfva han och fick sitt bröd af den,
och hade kring sig nio barn, och yngst bland dem sin Sven.

Om gubben haft förstånd, han själf, att dela med sig af
tillräckligt åt en sådan svärm, det vet man ej utaf;
dock visst lär han de äldre gett långt mer än billigt var,
ty för den son, som sist blef född, fanns knappt en smula kvar.

Sven Dufva växte opp likväl, blef axelbred och stark,
slet ondt på åkern som en träl och bröt opp skog och mark,
var from och glad och villig städs, långt mer än mången klok,
och kunde fås att göra allt, men gjorde allt på tok.

”1 Herrans namn, du arma son, hvad skall af dig väl bli?”
så talte gubben mången gång allt i sitt bryderi.

Då denna visa aldrig slöts, brast sonens tålamod,

och Sven tog till att tänka själf, så godt han det förstod.

När därför sergeant Dufva kom en vacker dag igen
och kuttrade sin gamla ton: ”hvad skall du bli, o Sven?”
sågs gubben, ovan förr vid svar, bli helt förskräckt och flat,
när Sven lät upp sin breda näbb och svarte: ”jo, soldat!”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/25/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free