Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fänrik Ståls sägner. I - Den döende krigaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon sjönk emot hans öppna famn,
men slöts ej mer af den.
Hans genomstungna bröst var kallt,
och stumt var allt, förvissnadt allt.
Då, säger sångmön, föll en tår
uppå den gamles kind,
då talte han ett ord, hvars spår
försvann i nattens vind,
då stod han upp, ett steg han tog
och hann till flickans fot och dog.
Hvad sade väl hans sorgsna blick,
hans ord ej tydda än?
Den tår, som ur hans öga gick,
hvad mening låg i den?
Och när till flickans fot han hann
och föll och dog, hvad tänkte han?
Var det för hjärtats frid, kanske,
han höjde än sin röst?
Var det en bön, han ville be
till ett försonligt bröst?
Begrät han mänskans hårda lott,
att plåga och att plågas blott?
Han kom från ett fientligt land,
en oväns svärd han bar,
dock fatta, broder, rörd hans hand,
och minns ej hvad han var;
o, blott på lifvet hämnden ser,
vid graf ven hatar ingen mer.
# * *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
