Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fänrik Ståls sägner. I - Sandels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag tänkt behålla er hos mig i dag,
det är så min önskan och plikt;
ni känner trakten här bättre än jag
och kan ge mig notiser af vikt.
Var trygg, vi skola ej lukta blod. —
Ett glas? Maderan är god.
Tutschkoff har sändt mig ett vänligt bud,
att vår vapenhvila är slut.
Låt maten smaka er! Sås, min Gud!
Då vi ätit, rida vi ut. —
Vi måste nöjas med hvad vi få, —
kanske ni befaller margå?”
Det kom ett bud, ett ilbud kom:
”den är bruten, vår konvention;
Brusin har vändt med vår förpost om,
man hinner ej rifva bron.
Vårt ur var tolf, och vi följde det,
men den ryska klockan är ett.”
Sandels han satt och smorde sitt krås,
åt friskt som om intet händt.
”Försök, herr pastor! En dåb på gås?
Den äter man excellent.
Det är Dolgoruki som brådskar igen;
ett glas till hans ära, min vän!”
Men budet talte *, ”herr general,
får jag bringa tillbaka ett svar?”
”Jo, säg Fahlander att bron är smal,
och att batterier han har.
Han må hålla ut där en timme, en half. —
Herr pastor, kotlett af kalf?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
